|
Prevalensen och ärftligheten av degenerative mitral valve
disease (DMVD) hos cavalier king charles spaniel har undersökts
i flera studier. Avelsrekommendationer för att minska förekomsten
av DMVD har initierats i Sverige och flera andra länder (Häggström,
1996; Swensson et al., 1996; Pedersen et al., 1999). king charles
spaniel och cavalier king charles spaniel har en gemensam historia
fram till 1920-talet och det har länge funnits en hittills
odokumenterad misstanke om att även king charles spaniel har
problem med DMVD. Syftet med denna studie var att undersöka
prevalensen av blåsljud i king charles spaniel i Sverige samt
härleda om dessa berodde på DMVD.
DMVD är den vanligaste cardiovaskulära sjukdomen hos
hundar och representerar ca 75 % av fallen med hjärtsjukdomar.
DMVD leder till mitralisregurgitation (MR) vilket ger upphov till
blåsljud över mitralisostiet (Kittleson, 1998; Kvart
& Häggström, 2000). Forskning har visat att DMVD är
ett multifaktoriellt polygent anlag med ett tröskelvärde
där hanhundar drabbas tidigare än tikar (Swensson et al.,
1996).
I studien har undersökningar gjorts genom auskultation och
registrering av blåsljud med fonokardiografi på utställningar
och arrangerade möten. Ett mindre antal hundar, slumpmässigt
utvalda, med konstaterade blåsljud har även undersökts
med ultraljud för att konfirmera den misstänkta orsaken
till blåsljuden, DMVD, samt för att utesluta differentialdiagnoser.
Totalt har 102 king charles spaniels undersökts, av vilka 78
var registrerade i Sverige, 13 i Norge och resterande i andra Europeiska
länder såsom Finland, Storbritannien och Frankrike. Av
de 102 hundarna konstaterades att 30 (29,4 %) hade blåsljud.
I ålderskategorin under 3 år auskulterades inga blåsljud
vilket skiljer king charles spaniel från de jämförda
studierna på cavalier king charles spaniel. I ålderskategorin
över fyra år hade 28 (58,3 %) av hundarna blåsljud
vilket överensstämmer väl med undersökningar
på cavalier king charles spaniel gjorda i Storbritannien av
Darke, (1987) och i Sverige av Häggström, (1996), se fig.
3. Undersökningen omfattar mellan 48 och 66 % av den svenska
populationen av king charles spaniel. Detta på grund av att
osäkerhet råder om antalet hundar vid liv i relation
till antalet registrerade i Svenska Kennel Klubben.
Studien bekräftar misstanken om likheter avseende prevalensen
av DMVD i de båda raserna. Ett hälsoprogram avsett att
minska prevalensen av DMVD i king charles spaniel rasen kan rekommenderas.
Det finns flera faktorer att beakta vid utformningen av ett hälsoprogram,
såsom att rasen består av ett litet antal hundar och
att det i rasen finns problem med persisterande hyperplastisk tunica
vasculosa lentis/persisterande primär vitreus (PHTVL/PHPV).
Informationen från denna studie samt de ovan nämnda problemen
bör bearbetas vidare av en populationsgenetiker vid utformningen
av ett eventuellt hälsoprogram så att inte en alltför
stor andel av rasen utesluts från avel vilket kan leda till
andra genetiskt betingade problem.
Anders Odhelius
Tillbaka till startsidan >>
|